Om Mig

Copyright @ All Rights Reserved

Det mesta om mig står i boken men jag föddes 1974 i Boden. Har växt upp med en yngre syster, mor och min styvfar. När jag var 6 år gammal flyttade vi ut till en liten by 5 mil ovanför där jag bodde tills jag var 17 år. (Med undantag för några år då jag bodde hos mina morföräldrar på eget bevåg)

Mitt liv har alltid handlat om hundar och när jag var 13 år gammal fick jag min första egna hund. En helt underbar liten varelse som var det sötaste jag någonsin har sett. Han kom att få stor betydelse i mitt liv. Efter det har dom hunnit bli några stycken och idag har jag några stycken hemma. Jag har Kennel och föder upp Shetland Sheepdog. Förutom hundarna har jag också min sambo sedan många år tillbaka.

Övriga intressen har alltid varit sång, dans och kreativa aktiviteter. Att experimentera med färger har också lett fram till mitt intresse att designa olika hantverk. Jag har gjort smycken, utställningskoppel, bäddar och har även en hundsäng på gång så brist på uppslag är det verkligen inte.

Att skriva har alltid haft en läkande effekt på mig. Jag har ända sedan jag lärde mig skriva, skrivit dikter, noveller och nu också min bok. "Jag reser mig". Boken om mitt liv som utbränd. Vintern 2001 gick jag i väggen för första gången med dunder och brak och har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Trots att jag hade hundarna, mina vänner och andra omkring mig så trodde jag att livet nu var slut. Tack vare en vän som varit med mig under hela min livsresa och sett vart jag var på väg står jag här idag. Ingen kunde förhindra att tåget skenade iväg och slutligen körde rakt in i väggen...inte ens jag själv

 

2009 var det så dags igen och den här gången klarade jag att ta det så viktiga beslutet som kom att förändra mitt liv, min syn på livet och allt runt omkring mig. Det har öppnat mina ögon och framför allt lett mig hit till där jag står idag. Full av inspiration, erfarenhet och vilja att hjälpa andra i samma situation som jag själv varit i och med lite tur hinna stoppa tåget för någon annan innan det är försent och dessutom ett brinnande intresse för ämnet i sig.

Idag har jag den äran att vara en del av "Stresscafet" på ABF i Boden. Initiativet till att starta den gruppen kom av min frustration för att jag inte tycker samhället gör sitt för att ge långtidssjukskrivna en chans att komma tillbaka. Det spelar ingen roll av vilken anledning du är sjukskriven, det är samma premisser du lever på. Ett underskrivet papper och lite piller...inte alla, men många. Sen är det ingen som bryr sig om dig förrän försäkringskassan tycker att du har varit hemma för länge. Men då är det försent och du har hunnit bli hemtam och osocial och kanske till och med livrädd för att möta människorna ute på gatan. Där såg jag min chans att göra en insats. Tänk om man kunde ge er en anledning att komma ut. Ut i friska luften, känna solen, höra ljuden, känna dofterna. Se andra människor, bygga nätverk, kommunicera, lära känna. Sagt och gjort, efter en pratstund med en intresserad och mycket trevlig tjej på ABF startade vi och nu har vi en egen "sida" som egentligen är en blogg.

http://stresscafeiboden.blogspot.se/

Länk till Vulkans intervju!

http://www.vulkanmedia.se/?p=7335